Anna Clarén

Efter föreläsningen på Forsa Folkhögskola 2 Dec; Anna Clarén pratar med Joakim Brolin, till höger elever som tittar i Annas böcker ”Puppy love” och ”Holding”

– Starkaste minnet av föreläsningen; efter att hon berättat om sitt fotoliv och olika uppdrag, började hon berätta om sina personliga bilder , vilka böckerna bygger på. Hon börjar med att visa några bilder på sin hamster, den älskade lilla Linnea Pölsa. !!!! När Anna var ca 10 år fick hon en plast-Konica med kubblixtar, och det blev många bilder på Linnea Pölsa.

-”Det här är mina bästa bilder, det är det bästa jag gjort, det blir aldrig bättre än så här. Det här är det jag alltid strävar efter att göra igen” gick hon ut med på en gång.”  Oj, knockout, det här är modigt och äkta ,tänker jag – ”Det här är mycket kärlek”  säger hon. Och verkligen, jag ser det. Det är det här det handlar om, att kunna förmedla det äkta äkta från dig själv.  Inget annat funkar.

När jag var i samma ålder hade jag också en massa smådjur, fa marsvin i många omgångar, men aldrig en hamster. Fastän jag verkligen älskade alla djur, hade jag aldrig några känslor eller intresse för hamstrar, tyckte de var helt….noll bara. Men när jag får se Annas bilder på sin Linnea Pölsa ( Linnea för att det var det vackraste Anna visste, och Pölsa för att de danska pølsekorvarna var det godaste hon visste)  ser jag kärleken till, från och emellan dem !!!  Det står fram från en instamaticbild med kubblixt, scannad, mojsad i dator och överförd på stor duk……! av en tioåring som bara älskar och vill visa!

Vad jag får med mig av detta är att jag måste bejaka och erkänna det jag verkligen älskar, själv. Att inte döma bort det för att det inte kanske är ”ansett, snyggt, enligt regelboken, på modet, eller whatever ever”. Att det som är verkligen viktigt äkta för mig, blir det andra också.

Anna har ingen text i sina fotoböcker. Men nån gång hoppas jag hennes sentenser blir uppskrivna och samlade, i en fotobok, för hon uttrycker och säger såå mycket bra.  Förra året antecknade jag tyvärr inte, och i år var det inte lätt att skriva i mörkret.

Anna om fotografi: (svårlästa stolpar, alltså ungefär) ” Jag fotar inte terapeutisk, för att visa var man kan finna svar – utan fotografi är ett ställe där man kan ställa frågorna. Det är inte svaren som förenar, det är frågorna. Det är där vi förenas i vad det är att vara människa – om drömmar, om besvikelser, om drömmar och besvikelser igen, om drömmar….”

*

*

*

Annonser

Om maria åkerblom

Fotograf mm
Det här inlägget postades i Barn, Citat, Djur, Drömmar, Fotografi, Människor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s