Ett ljus

Som ett litet ljus är hon, min vackra hund Nova där hon går i mörka skogen.

Ett ljus, att tända, det är advent, kan inte fatta.

Tänder ljus hela kvällarna överallt, men advent…oj. Det känns …konstigt och annorlunda med jul i år.

Tänker för första gången släppa allt vad……vad det nu har för ord. Det blir iaf ingen gran! Bara en liten en som ska lukta barr och vara grön :)   Men vi får väl se vad som händer.

Skön 1:a Adventshelg alla vänner som tittar in här.

Bilden är från berget mitt emot, Sannaåsen, för nån vecka sen.

Annonser

Om maria åkerblom

Fotograf mm
Det här inlägget postades i Djur, Fotografi, Hundar, Skog, Träd och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ett ljus

  1. agneta skriver:

    Snacka om sinnlig ‘första advents illustration’…. Underbart magisk bild!
    Agneta

  2. maria åkerblom skriver:

    Det är lite magiskt för mig också att du upplever det så :)
    Tack Agneta för fin kommentar.

    Maria

  3. Katrin skriver:

    Hej Maria! Det stämmer! Jag har konstiga känslor i år också, men ingen riktig julstämning.
    Utan din underskrift under bilden hade jag tänkt mig det är en liten fe….det är kunsten hur jag känner …var av en har sin egen uppfattning….(Interpretation).
    Kram, Katrin

    • maria åkerblom skriver:

      Du såg helt rätt Katrin, hon är en liten fé! Min goda fé, ett sagoväsen. och så har jag en liten kattflickefé också, som sitter nära nära och tittar mig djupt i ögonen, och gör nåt med mig. Är djupt tacksam.
      Kattpojken, som kom hit för nästan två år sen, har nu i dagarna äntligen flyttat in på riktigt och bor här. Phu, det tog tid.

      För första gången i mitt liv kunde jag inte packa upp de sedvanliga adventsgrejorna i år! Bara lite lite. Mycket ovanligt och märkligt.
      Transformation?

      Tack för du tittade in här på bloggen och skrev din fina hälsning Katrin :)

      Kram
      Maria

  4. lilian dieme skriver:

    Vilket ljus!Först trodde jag det var du som svepte runt i vitt, i stället är det din stjärna.
    Min första advent var att sitta vid min mors dödsbädd när hon gjorde sin sista utandning.Hon fick dö hemma. Märklig upplevelse. När vi föds tar vi vår första inandning och när jordelivet är slut andas vi ut.Där tände jag det första adventljuset och öppnade fönstret för själen, kvar låg hennes skal, tomt.
    Kram Maria / Lilian

    • maria åkerblom skriver:

      Lilian! Vad tagen jag är av vad du berättar. Tänkt på det hela veckan. Men vad fint det ändå verkar ha varit – det är stort att få vara med i en sådan stund.
      Visst är det märkligt med den tydliga utandningen vid dödsögonblicket.

      Håller just nu på att ‘arbeta’, träna, iaktta, min egen andning. Vad viktig den är, hur det kan bli om den inte blir ‘rätt’.

      Det blir mycket nu för dig och er i familjen ett tag. Hoppas du haft en fin andra advent.
      Vi hörs och ses, kram
      /Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s